Livscykelbedömningar

Livscykelbedömningar, ofta förkortat LCA, är en systematisk metod för att bedöma miljöpåverkan av en produkt eller tjänst över hela dess livscykel, från råvara till slutlig avfallshantering. Syftet är att stödja beslut inom produktutveckling, inköp och policy genom att identifiera viktiga miljöaspekter och jämföra olika alternativ.

Metodens kärna består av fyra faser enligt internationella standarder: mål och omfattning, livscykelinventering (LCI), miljöeffektbedömning (LCIA) och tolkning. Mål och omfattning definierar funktionell enhet och systemgränser. LCI sammanställer flöden av energi, material, avfall och utsläpp. LCIA omvandlar dessa flöden till miljöeffekter som klimatpåverkan, resursutnyttjande, vattenförbrukning och toxikologiska effekter. Tolkningen drar slutsatser och ger rekommendationer. Resultatet beror på val av systemgränser, funktionell enhet och kvaliteten på data.

Sätt att avgränsa studien inkluderar cradle-to-grave (hela livscykeln), cradle-to-gate (från råvara till fabriksdörren) och cradle-to-cradle (förnybar cirkularisering). LCA följs ofta av offentliga rapporter som miljövarudeklarationer (EPD). Standardsamarbeten inkluderar ISO 14040 och ISO 14044; relaterade metoder hanterar specifika områden som vattenfotavtryck (ISO 14046).

Data hämtas från databaser som ecoinvent, GaBi och SimaPro. LCA används i produktutveckling, hållbar upphandling, policy och miljömärkning, men har begränsningar; resultatet är känsligt för val av systemgränser och datakvalitet och täcker i regel bara miljöaspekter, inte sociala eller ekonomiska dimensioner utan kompletteringar.