Lipidhämmande

Lipidhämmande är ett begrepp som används för ämnen eller behandlingar som sänker lipider i blodet eller hämmar lipidsyntesen. De används främst vid primär eller sekundär hyperlipidemi och syftar till att minska risken för kardiovaskulära sjukdomar såsom hjärtinfarkt och stroke.

Verkningsmekanismerna skiljer sig mellan olika grupper. Vissa mediciner hämmar kolesterolsyntesen i levern, som statiner (HMG-CoA-reduktashämmare). Andra minskar intestinalt kolesterolupptag (ezetimib) eller ökar utsöndringen av gallsyror (gallsyrabindare). Fibrater aktiverar PPARα och sänker triglycerider medan omega-3-fettsyror även de tenderar att sänka triglycerider. Niacin minskar leverns VLDL-produktion och kan höja HDL, men används mindre ofta. PCSK9-hämmare (t.ex. alirocumab, evolocumab) ökar LDL-receptorns återupptag av LDL och därmed LDL-nivåerna. Kombinationsbehandlingar används vid behov.

Användning och mål: lipidhämmande behandling är vanligtvis en del av en övergripande cardiovaskulär riskreducering, ofta som förstahandsval statiner, med tillägg av andra medel vid behov eller vid statinintolerans. Livsstilsåtgärder som kost, viktkontroll och motion kompletterar ofta läkemedelsbehandlingen.

Säkerhet och övervakning: behandling följs upp med regelbundna blodprover för att övervaka lever- eller muskelskadande effekter, särskilt vid statiner och fibrater. Vissa läkemedel har kontraindikationer i graviditet eller vid lever- eller njursjukdom. Interaktioner är vanligt förekommande, särskilt bland kombinationer.