Likviditetsrisk

Likviditetsrisk är risken att en organisation inte kan uppfylla sina betalningsförpliktelser när de förfaller utan att betydligt förlora värde. Den uppstår när det inte finns tillräckligt med likvida medel eller när tillgångar inte snabbt kan omvandlas till kontanter. Inom finanssektorn talas det ofta om två huvuddimensioner: finansieringslikviditetsrisk och marknadslikviditetsrisk.

Funding? Nej: två dimensioner: finansieringslikviditetsrisk innebär svårigheter att säkra eller rulla finansiering i rätt tid, medan marknadslikviditetsrisk handlar om hur snabbt och till vilket pris en tillgång kan avvecklas i marknaden. Båda kan förvärras under marknadskris eller vid plötsliga uttag av medel.

Orsaker inkluderar plötsliga kassaflödesförluster, motpartsproblem, kreditförsämringar, begränsningar i finansieringsmarknaderna och låg marknadsdjup. Konsekvenserna kan vara höga finansieringskostnader, tvångsförsäljningar av tillgångar och i värsta fall insolvens.

Bedömningen kombinerar reglerade mått och interna analyser. Banker följer ofta likviditetstäckningsgrad (LCR) och netto stabil finansiering (NSFR). Interna metoder inkluderar kassaflödesanalyser, stresstester, likviditetsbuffert och scenarioplanering av tidsbaserad finansiering samt enligt behörigt tillsynsramverk.

Styrningen av likviditetsrisk innebär diversifierade finansieringskällor, upprätthållande av likviditetsbuffert, kontingensplaner och tillgång till kreditfaciliteter eller centralbankslån vid behov. Regelverk och praxis främjar tydlig ansvarsfördelning och kontinuerlig övervakning av likviditetsriskernas nivåer.

Reguleringarna inom banksektorn, särskilt Basel III, betonar likviditetshantering som en del av finansiell motståndskraft. Andra aktörer, som fonder och större företag, möter liknande risker och använder egna ramverk för att säkerställa likviditet genom adekvata policies och stressövningar.