kreditförsämringar

Kreditförsämringar är en term som används inom kreditrisk och redovisning för att beskriva en försämring av kreditkvaliteten hos en låntagare eller en skuldportfölj. En sådan försämring innebär ökad sannolikhet för betalningsstörningar, försenade eller uteblivna betalningar och därmed ökad risk för kreditförluster för långivare. Begreppet används både i praktisk riskhantering och i redovisning av lån och finansiella instrument.

Orsaker och indikatorer på kreditförsämringar kan vara både låntagarens egna problem och makroekonomiska faktorer. Försvagad betalningsförmåga, minskad inkomst eller ökad skuld hos låntagaren samt konjunkturnedgångar och neddragningar i viktiga sektorer bidrar till försämringen. Indikatorer inkluderar missade betalningar, ökad skuldnivå, ratingnedgraderingar och stigande kreditspreadar inom en portfölj.

Redovisning och riskhantering: Under IFRS 9 bedöms kreditförsämringar genom förväntade kreditförluster (ECL). Lån delas ofta in i tre steg: steg 1 motsvarar förväntade förluster under de kommande 12 månaderna, steg 2 innebär en betydande ökning i kreditrisken och livstidsförluster, och steg 3 omfattar låntagare som anses vara default eller mycket nära default. Försämringar leder till ökade nedskrivningar och större reserver för kreditförluster, vilket påverkar resultaträkningen, eget kapital och kapitalkrav.

Påverkan och tillämpning: Kreditförsämringar påverkar både långivare och låntagare. Långivare kan behöva justera villkor, höja kostnader eller stärka kapi­talet, medan låntagare möjligen möter ökade finansieringskostnader, begränsad tillgång till ny finansiering och hårdare covenants. Tillsynsmyndigheter följer utvecklingen av kreditförsämringar som en central del av riskrapporter och kapitallägesbedömningar.