Laserbehandlingar

Laserbehandlingar är medicinska eller kosmetiska procedurer som använder koncentrerad ljusenergi från en laser för att i målvävnaden värma, förånga eller stimulera celler. Inverkningar sker genom selektiv värmning av vävnadens olika pigment eller strukturer och kan leda till avlägsning, kontrollerad skada som läker på önskat sätt eller påskyndad vävnadsregeneration.

Teknik och typer kan delas in i ablativa och icke-ablativa metoder samt fraktionerad teknik. Ablativa lasrar avlägsnar ett tunt vävnadslager, medan icke-ablativa lasrar verkar utan samtidig ytförlust. Fraktionerade lasrar levererar tusentals små, separata kolumner av energi, med intakt vävnad däremellan, vilket ofta minskar rehabiliteringstiden. Vanliga lasertyper inkluderar CO2- och Er:YAG-laser för hudåtgärder, Nd:YAG- och diode-lasrar för olika djup och mål, excimer-laser för refraktiv kirurgi i ögat samt alexandrite- och KTP-lasrar för hårborttagning och vaskulära lesioner.

Vanliga användningsområden är dermatologiska behandlingar som hudföryngring, ärr- och pigmentförändringar, kärlskador och hårborttagning; ögonkirurgi som refraktiv kirurgi (t.ex. LASIK, PRK); vissa mjukvävnads- och tandprocedurer; och i vissa fall endometrial ablativ behandling inom gynekologi. Effekt och lämplighet varierar mellan tillstånd och hudtyper.

Säkerhet och reglering betonar utbildning och erfarenhet hos behandlande kliniker, ögonskydd vid ögonrelaterade behandlingar, samt vård efter behandling såsom solskydd och vård av sårläkt vävnad. Biverkningar kan inkludera ökad pigmentering, ärrbildning, infektion eller övergående hudfärgförändringar. Beslut om laserbehandling bör grundas i kliniskt behov, evidens och realistiska förväntningar.