Lagringsfett

Lagringsfett är en typ av kroppsfettvävnad som främst lagrar energi i form av triglycerider. Hos människor fungerar det som kroppens största energireserv och kan mobiliseras vid fasta eller ökad energiförbrukning. Fettvävnaden består av adipocyter som lagrar fett i lipiddroppar och frisätter fria fettsyror och glycerol vid behov.

Huvuddelen av lagringsfettet finns som vit fettvävnad (WAT). Den lagrar överskott av energi och fungerar också som isolering och mekaniskt skydd. Fettvävnaden finns subkutant under huden och visceralt runt organ. Visceralt fett ansamlas runt inre organ och ökar metabola risker. Mindre andel lagringsfett kan omvandlas till beige fettceller i vissa sammanhang och kan ge ökad termogen effekt vid kalla temperaturer.

Endokrina och immunologiska funktioner: Fettvävnad är ett aktivt endokrint organ som frisätter adipokiner såsom leptin och adiponectin samt inflammatoriska cytokiner, vilka påverkar energibalans, insulinkänslighet och ämnesomsättning.

Metabolism: Fett lagras som triglycerider i adipocyterna och frisätts som fria fettsyror och glycerol vid lipolys, reglerad av hormoner som insulin, glukagon och katekolaminer. De fria fettsyrorna används som energikälla av många vävnader vid energibrist.

Hälsa: Överdriven lagring av fett, särskilt visceralt fett, är kopplad till ökad risk för insulinresistens, typ 2-diabetes, hjärt-kärlsjukdom och andra metabola störningar. Långvarig energibalans och fettvävnad påverkar hälsan.

Mätning och forskning: Lagringsfett mäts indirekt med BMI eller midjemått, eller exakt med bildtekniker som DXA, MRI och CT för mängd och fördelning. Forskning fokuserar på hur fettvävnad kommunicerar via adipokiner och dess roll i metabola sjukdomar.