Lagkrav

Lagkrav är juridiskt bindande krav som företag, offentliga verksamheter och privatpersoner måste följa. Begreppet omfattar krav som härrör från lagar, förordningar och rättsavgöranden och kan gälla hur verksamheter får bedrivas, hur uppgifter samlas in och hur information rapporteras till myndigheter. Lagkrav kan vara nationella eller EU‑baserade och kan kräva kartläggning och riskbedömningar, registreringar, dokumentation, rapportering och utbildning.

Vanliga exempel inom olika områden inkluderar dataskydd enligt dataskyddsförordningen (GDPR) och kompletterande svensk lagstiftning, arbetsmiljö under arbetsmiljölagen, miljöskydd under miljöbalken, konsumentskydd och produktansvar, samt skatte- och redovisningsregler. Lagkrav kan också uppstå genom upphandlingsregler eller branschspecifika regler.

Att efterleva lagkrav kräver ofta en systematisk process med juridisk kartläggning, riskbedömningar, policys och arbetsrutiner, utbildning, dokumentation och regelbundna tillsyner eller revisioner. Bristande efterlevnad kan leda till sanktioner som böter, förelägganden eller i vissa fall straffansvar, samt civilrättslig påföljd eller skadat anseende. Myndigheter som kan kontrollera efterlevnad inkluderar Integritetsskyddsmyndigheten (IMY), Skatteverket, Arbetsmiljöverket och andra relevanta myndigheter beroende på kravets art.

Lagkrav skiljer sig från frivilliga standarder genom att de är bindande där de gäller; standarder kan fungera som vägledning men är inte automatiskt bindande om de inte lagfästs eller åläggs genom avtal. Lagstiftningen uppdateras kontinuerligt i takt med nya direktiv och förändringar i samhället, vilket kräver löpande övervakning och anpassning av verksamheter.