LHfrisättningen

LHfrisättningen är utsöndringen av luteiniserande hormon från hypofysens anteriora lob. Den regleras av pulsiva signaler från hypothalamus genom gonadotropinfrisättningshormonet GnRH och är central i den hypothalamisk–hypofysära–gonadalaxeln. LHfrisättningen är särskilt viktig för ägglossning hos kvinnor samt för testosteronproduktionen hos män.

GnRH binder till GnRH-receptorer på gonadotrofer i den anteriora hypofysen och initierar en signalväg som leder till exocytos av LH i blodbanan. Pulsala GnRH-signaler bestämmer frekvens och amplitud av LH-pulserna; under ökade östrogennivåer i mitten av menstruationscykeln uppträder en kraftig LH-sväng som utlöser ovulation.

Frisättningen regleras av könshormoners feedback samt av modulatorsystem som activin, inhibin och follistatiner. Kisspeptin och neurokinin B fungerar som centrala GnRH-regulatorer. Pulsens frekvens och amplitud anpassas efter ålder, kön och fysiologiskt tillstånd och speglar pubertetsutveckling och kvinnors cykliska variationer.

I fysiologin utlöser LH ägglossning och luteinisering i ovariet och stimulerar Leydig-cellerna i testiklarna till testosteronproduktion. Kliniskt används LH-nivåer vid fertilitetsbedömningar och ovulationsövervakning. Vid assisterad reproduktion används pulsativ GnRH-behandling eller tillförsel av LH-/hCG-aktiverande medel för att framkalla ägglossning; vid hypogonadism används behandling som stimulerar LH/FSH-frisättning med GnRH-agonister eller -antagonister.

LH mäts vanligtvis i blodet med immunoassays. Eftersom frisättningen är pulsativ krävs ofta flera prover över tid för att få en tydlig bild av LH-frisättningen och dess rytm.