gonadotropinfrisättningshormonet

Gonadotropinfrisättningshormonet, vanligt kallat GnRH, är ett decapeptidhormon som produceras i hypothalamus av hypothalamiska neurosekreterande celler. Dess pulsativa frisättning överförs via portakretsloppet till hypofysens framlob där GnRH binder till GnRH-receptorer på gonadotroferna och därmed stimulerar frisättningen av gonadotropinerna follikelstimulerande hormon (FSH) och luteiniserande hormon (LH).

FSH och LH reglerar gonadal funktion hos både män och kvinnor och styr produktion och mognad av könsceller samt steroidhormoners produktion (östrogen, progesteron, testosteron). Den fysiologiska funktionen av GnRH är starkt beroende av pulsatil frisättning; jämn eller kontinuerlig exponering hämmar istället gonadotropinfrisättningen genom receptordesensibilisering, vilket används terapeutiskt.

GnRH och dess analoger används kliniskt i två huvudstrategier: som pulsbehandlade GnRH-agonister för att upprätthålla gonadotropinfrisättning i fertilitetsbehandlingar eller, vid långvarig bruk i kontinuerlig form, för att undertrycka HPG-axeln vid tillstånd som hormonberoende cancer, endometrios och precocious puberty. GnRH-antagonister kan användas för att kortvarigt hämma LH/FSH-svaret utan en fördröjd effekt i vissa behandlingsregimer. Diagnostiskt används GnRH-stimuleringstester för att utvärdera hypofysens funktion.

Historiskt isolerades GnRH 1971 av forskarna som arbetade med könshormonreglering; deras arbete ligger till grund för Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1977.