Löslig

Löslig är ett svenskt adjektiv som används för att beskriva ämnen som kan lösas upp i ett lösningsmedel. Ett ämne som är lösligt i ett visst lösningsmedel sägs vara lösligt i det medlet, medan ett ämne som inte löser sig kallas olösligt. Lösligheten betecknar i vilken utsträckning ett ämne kan bilda en homogen blandning med lösningsmedlet.

Lösligheten beror på interaktioner mellan molekylerna och lösningsmedlets egenskaper. Faktorer som temperatur, lösningsmedlets polaritet och molekylens struktur spelar stor roll. Generellt ökar lösligheten för de flesta fasta ämnen i vätskor när temperaturen stiger. För gaser i vätskor är det vanligt att lösligheten minskar med temperaturökning och ökar vid högre tryck.

Praktiska exempel: natriumklorid löser sig mycket väl i vatten vid rumstemperatur; socker löser sig också väl i vatten. Oljor och fetter är vanligtvis lösliga i organiska lösningsmedel men dåligt lösliga i vatten. Begreppet löslighet används inom många områden, till exempel kemi, farmaci och miljövetenskap, där man ofta anger hur stor del av ett ämne som kan lösas i ett visst lösningsmedel vid en given temperatur.

Mätning och begrepp: Lösligheten anges ofta som mängd av ämne som kan lösas per volym lösningsmedel (t.ex. gram per 100 milliliter) vid en viss temperatur. En lösning där inte mer av ämnet kan lösas kallas en mättad lösning.

Se även: löslighet, mättad lösning, upplösning.