Kromolithografier

Kromolithografier är färgtryck som produceras genom kromolithografi, en litografisk teknik där motivet återges med flera separata tryckstenar eller plattor, var och en avsedd för en färg. Genom noggrann registrering kunde bildens färger byggas upp i ett sammanhängande motiv. Tekniken var särskilt vanlig under andra hälften av 1800-talet och gav starka, mättade färger.

Kromolithografin utvecklades i Europa under 1830- och 1840-talen. Godefroy Engelmann anses ha introducerat färglitografi 1837 i Frankrike. I USA bidrog Louis Prang till färgtryckens breda spridning under 1860–1890-talen, särskilt i böcker, affischer och kort.

Tekniken innebar att varje färg trycktes från en egen sten eller platta. En bild kunde ritats på stenen med ett fettbaserat medium, och därefter trycktes övriga färger från separata stenar. För varje färg krävdes registrering så att färgerna låg rätt i förhållande till varandra. Flera lager av färg byggde upp nyanserna, och ibland avslutades trycket med en lackförsegling för ökad glans och hållbarhet.

Användningar: Kromolithografi var särskilt vanligt för affischer, illustrerade böcker, kartor och reklamtryck. Den möjliggjorde ljusa färger och detaljer som tidigare varit svåra att uppnå före färgoffset.

Bevarande: Färgfastheten varierade beroende på pigment och exponering för ljus. Många kromolithografier har bevarats i samlingar och museer som viktiga exempel på 1800-talets grafiska produktion, och de studeras fortfarande som konst- och historiska föremål.