Kromolithografi

Kromolithografi, eller chromolithography, är en färguttrycksteknik där varje färg i en bild trycks med sin egen litografiska sten eller platta. Bilden byggs upp genom att flera färglager övertrycks i exakt registrering, så att de olika färgerna sammanfaller på samma avtryck. Tekniken möjliggjorde livfulla, täta färger som tidigare varit svåra att uppnå i massproducerade bilder.

Historia: Chromolithography utvecklades under 1830-talet och blev snabbt populär i Europa och Nordamerika. Den tändande gnistan anses ofta vara patentet och vidareutvecklingen av Godefroy Engelmann i Frankrike omkring 1837. Under de följande decennierna utvecklades processen av olika tryckare och verkade inom affischer, kartor, böcker och konsttryck. I USA spelade Louis Prang en viktig roll genom att marknadsföra kromolithografiska vykort och illustrerade läroböcker från 1860-talet och framåt. Metoden användes även i Sverige och andra länder för bild- och bokproduktion.

Process och arbetsflöde: En grundritning överförs till en sten eller metallplatta med fettbaserad konstnärlig anmärkning. Varje färg kräver en separat sten eller platta. Genom noggrann registrering trycks färgerna i ordning, färg efter färg, tills den slutliga bilden uppnås. Inks används oftast i olje- eller fettlösliga system, och avtrycken kan ibland skyddas med lack eller lackliknande ytor.

Läge och arv: Med upptäckten av offset- och photomekanisk tryckteknik spelade kromolithografi ut sin roll under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Idag ses kromolithografier som viktiga historiska och konstnärliga dokument, ofta värderade i museer och privata samlingar.