Kromforbindelser

Kromforbindelser är oorganiska föreningar som innehåller krom (Cr). Krom kan förekomma i flera oxidationstal, men de viktigaste i industriell kontext är Cr(III) och Cr(VI). Cr(III)-föreningar är vanligtvis mindre toxiska och stabila under normala förhållanden. De förekommer som hydratiserade oxisalter och komplex, exempelvis kromoxid (Cr2O3), kromklorid (CrCl3) och kromsulfat (Cr2(SO4)3). Cr(III) är också ett spårämne i små mängder, men höga koncentrationer bör undvikas.

Cr(VI)-föreningar är starka oxidationsmedel med hög toxisitet och klassificeras som cancerframkallande när de exponeras som damm eller ångor. Vanliga Cr(VI)-föreningar är kromtrioxid (CrO3), kaliumdikromat (K2Cr2O7) och ammoniumdikromat ((NH4)2Cr2O7). De används i industriella processer som oxidation av organiska ämnen, i elektroplätering, i vissa pigment- och färgprodukter samt i trä- och metallbehandling. På grund av hälsoriskerna regleras Cr(VI)-föreningar noggrant i arbetsmiljö- och miljölagstiftning i många länder.

Krom finns i naturen främst i mineralet kromit (FeCr2O4) och utvinns för att framställa krommetall och kromföreningar. Produktionen omfattar brytning av kromit och efterföljande reduktion eller oxidation för att ge olika Cr(III)- eller Cr(VI)-föreningar.

Säkerhet och miljöpåverkan är centrala frågor vid hantering och bortskaffande av kromföreningar. Cr(VI) kräver särskild kontroll och långsiktig avfallshantering, medan Cr(III)-föreningar ofta har färre restriktioner men ändå behöver hanteras ansvarsfullt.