Kreditexponeringar

Kreditexponeringar avser de poster i ett finansiellt företags portfölj som innebär kreditrisk, det vill säga risken att en motpart inte uppfyller sina finansiella betalningar. Begreppet omfattar både befintliga fordringar och potentiella framtida åtaganden som kan ge upphov till ekonomiska förluster.

Exponeringarna uppstår i olika former och delas vanligtvis in i on-balance-sheet-exponeringar, såsom utlånade medel och kundfordringar, samt off-balance-sheet-exponeringar, till exempel kreditfaciliteter som inte används, garantier och vissa derivat som kan skapa potentiell kreditexponering.

Mått och riskparametrar: Vid kreditrisk används begreppen EAD (exposure at default), PD (probability of default) och LGD (loss given default). Dessa parametrar ligger till grund för kapitalkrav och riskvägning (RWA, risk-weighted assets) enligt Basel-ramverket. För derivat och andra poster används även termen potentiell kreditexponering. IFRS 9 påverkar hur man redovisar och beräknar förväntade kreditförluster.

Hantering: Banker och andra kreditgivare arbetar med kreditriskbedömningar, kreditlimit, collateral och nettingavtal för att begränsa exponeringarna. Off-balance-sheet-exponeringar redovisas ofta genom kreditfaciliteter och garantier. Regelbunden stresstesting och diversifiering minskar koncentrationsrisk och stärker motståndskraften mot motpartsfel.

Betydelse: Kreditexponeringar är centrala för kreditriskhantering och påverkar både lönsamhet och kapitalkrav. Interna modeller och externa regler styr hur dessa exponeringar mäts, rapporteras och mitigas.