Korrigeringsmetoder

Korrigeringsmetoder är procedurer för att justera data eller resultat så att fel, bias eller distorsioner i mätningar eller bearbetning minimeras. De används inom många områden, bland annat statistik, naturvetenskap och teknik, där målet är att närma sig en mer rättvisande uppskattning av verkliga storheter. Olika felkällor kan adresseras genom olika korrigeringar, till exempel systematiska mätfel, felaktig provtagning eller bearbetningsrelaterade artefakter.

Vanliga korrigeringar omfattar: bias-korrigering och mätfelmodeller som kalibrerar instrument och justerar för systematiska fel; normalisering och standardisering för jämförbarhet över olika datakällor; imputering och viktning vid saknade data; samt bearbetningsåtgärder av bilder och signaler, såsom brusreducering och återställning av skärpa eller upplösning. Inom enkätforskning används också poststratifiering eller viktning för att korrigera urvalsfördelningar och bortfall.

Verktyg av den här typen bygger ofta på antaganden om felstrukturen eller om fördelningarna hos data. Felaktiga antaganden kan leda till ny bias eller överkorrigering. Validitet och robusthet stärks genom simulationer, korsvalidering eller jämförelse med oberoende data, och genom öppen redovisning av vilka antaganden som görs samt hur korrigeringarna genomförs.

Korrigeringsmetoder används inom epidemiologi, meteorologi, astronomi, tillverkning och bild- och ljudbehandling för att förbättra analyser och tolkningar. De utgör en viktig del av datakvalitet och metodval och är ofta kopplade till rapportering av osäkerheter runt resultat.