Konsumtionsförtroende

Konsumtionsförtroende är hushållens uppfattning om sin egen ekonomi samt det allmänna ekonomiska läget, och deras vilja att konsumera varor och tjänster. Det fungerar som ett sentimentmått i makroekonomiska analyser och används som en ledande indikator för framtida konsumtion och ekonomisk aktivitet.

Det mäts vanligtvis genom opinionsundersökningar bland hushållen. Frågorna rör nuvarande och förväntad privatekonomi, arbetslöshet, planer på större köp och allmänna ekonomiska förväntningar. Resultaten sammanställs till ett konsumtionsförtroendeindex som ofta jämförs över tid och med internationella standarder.

Signifikans och användning: högre konsumtionsförtroende tenderar att föregå stärkt detaljhandel och ökad konsumtion, vilket i sin tur påverkar BNP-tillväxten. Indexet används av beslutsfattare, finansmarknader och forskare för att bedöma konjunkturen och för att prognostisera framtida konsumtionsutgifter.

Faktorer som påverkar inkluderar hushållens realinkomster och skuldsättning, räntenivåer, inflation, arbetsmarknadsläge och bolånekostnader, samt hur medier rapporterar om ekonomin. Kris- eller överraskningseffekter kan snabbt förändra förtroendet, även när objektiva ekonomiska förhållanden ännu inte ändrats.

Begränsningar och kritik: konsumtionsförtroende är i grund och botten ett sentimentmått och speglar attityder snarare än faktisk konsumtion. Enkätbiais, metodskillnader mellan länder och tidsfördröjningar kan påverka jämförbarheten. Förändringar i förtroende är inte säkra indikatorer på framtida utgifter men de kan fungera som ledande signaler i konjunkturutvecklingen.

Se även: konsumentförtroendeindex, ekonomiska indikatorer.