räntenivåer

Räntenivåer avser nivåer på kostnaden för att låna pengar i en ekonomi. De innefattar den centralbanksstyrräntan (i Sverige reporäntan) och marknadsräntor som kortfristiga interbankräntor och långfristiga avkastningar på statsskuld. Räntor anges oftast som årlig procentandel och kan redovisas som nominell eller real ränta (inflationen beaktad).

Penningpolitikens mål är att upprätthålla prisstabilitet och i övrigt en stabil ekonomi. Genom att sänka eller höja styrräntan påverkar centralbanken bankernas upplåningskostnader, som i sin tur påverkar bolåneräntor, företagslån och konsumtion. Marknadsräntor bestäms också av förväntningar om framtida inflation och ekonomisk utveckling, vilket gör räntorna delvis till speglar av marknadens syn på framtiden.

Räntenivåerna delas ofta in i tre huvudsakliga typer: styrräntan (reporäntan eller motsvarande centralbanksränta), kortfristiga marknadsräntor och långa räntor. Den sammanvägda bilden av hur räntorna för olika löptider utvecklas visas i avkastningskurvan, som fungerar som indikator på förväntningar och ekonomisk aktivitet.

Räntenivåer och deras utveckling påverkar ekonomi och hushåll. Låga räntor gör det billigare att låna, vilket vanligtvis ökar bostads- och investeringsutgifter och därmed tillväxt och inflationstakt. Höjningar gör lån dyrare och dämpar kreditflöden, vilket kan kyla av inflation och ekonomisk aktivitet men öka hushållens räntekostnader och företagens finansieringskostnader. Räntenivåer påverkas av internationella faktorer, inflation, centralbankskommunikation och marknadens förväntningar.