Kompositprov

Kompositprov, eller sammansatt prov, är en provtagningsmetod där material från flera delprov blandas till ett enda prov för analys. Syftet är att få ett representativt mått på materialets egenskaper när variabiliteten inom området eller tidsperioden är hög. Kompositprov används inom geologi och mineralutvinning, miljö- och byggmaterialanalys samt kvalitetskontroll.

Så här går det oftast till: först uppdras en plan som anger antalet delprov, deras avstånd och hur de ska väljas; varje delprov vägs eller mäts i volym och antecknas. Delproven blandas noggrant till en homogen massa, och ett prov tas ut ur blandningen för laboratorieanalys. Vikt- eller volymbaserad blandning och noggrann rengöring mellan provtagningar minimerar kontaminering. Dokumentation av källor och provens spårbarhet är central.

Genom kompositprov kan variation inom ett område återspeglas bättre än genom ett enskilt delprov, men metoden kan också dölja lokala toppvärden eller avvika om urvalet inte är slumpmässigt eller planerat. Därför krävs tydliga riktlinjer för urval, storlek på delproven och antal delprov för att uppnå önskad representativitet.

Användningsområden inkluderar uppskattning av mineralinnehåll i ore, analys av jord- eller vattenprover för föroreningar, samt kvalitetskontroll av byggmaterial där man vill få ett genomsnittsvärde över produktionen. I alla fall är homogenisering och korrekt loggning av provberedning avgörande för tolkbarhet.

Vid användning av kompositprov följer man ofta internationella eller nationella standarder som ISO, ASTM eller motsvarande föreskrifter, vilka beskriver urval, blandning, provberedning och kvalitetskontroll samt rapportering. Standarden ger vägledning om hur resultaten ska tolkas i praktiken.