Kompensationsformer

Kompensationsformer avser olika metoder och mekanismer som används för att ersätta, lindra eller anpassa för en förlust, skada eller funktionsnedsättning. Begreppet täcker både materiella och immateriella åtgärder och används inom rättsväsen, socialförsäkring, arbetsliv, utbildning och hälso- och sjukvård.

Vanliga kategorier är ekonomisk kompensation (erlagda belopp som skadestånd, försäkringsersättningar eller löner), icke-ekonomiska förmåner (till exempel förmåner, flexibla arbetstider eller semester), tekniska och pedagogiska hjälpmedel (assistentteknik, extra tid vid prov, särskilda programvaror) samt organisatoriska anpassningar (arbetsanpassning eller specialarrangemang i skolan). Inom rehabilitering kan kompensationsformer också inkludera träning, stödinsatser och personliga assistenter.

Syftet är ofta att återställa rättvisa, möjliggöra deltagande i samhälle och arbetsliv eller att mildra konsekvenserna av en skada. Rätt till kompensation regleras ofta genom lagar och försäkringssystem, och beslut grundas vanligtvis på behovsbedömningar eller skadeutredningar. I praktiken kombineras ofta flera kompensationsformer i individuella lösningar.

Kritik och begränsningar rör bland annat att kompensation sällan fullt ut kan ersätta förlorade möjligheter, att administrativa hinder kan försvåra tillgången samt risken för stigmatisering eller ojämn tillämpning. Effektiva kompensationsåtgärder kräver därför regelbunden uppföljning och anpassning.