Kompartmentsyndromet

Kompartmentsyndromet är ett medicinskt nödläge som uppstår när trycket i ett slutet muskel- eller fascialrum överskrider vävnadernas perfusionstryck och leder till ischemi och potentiell vävnadsskada. Tillståndet kan vara akut, vanligtvis efter ett trauma, ofta en fraktur eller krosskada, men kan också uppträda senare som reperfusionsskada när svullnad ökar i ett stängt rum. Kroniskt, utövningsrelaterat kompartmentsyndrom förekommer vid upprepad eller långvarig muskelbelastning och försvinner ofta vid vila.

Vanliga orsaker inkluderar traumatisk skada (frakturer, mjukdelsskador, kompressionsskador), postoperativ svullnad, svåra svullnader efter brännskada, eller försnävning av ett gips eller bandage. Mindre vanliga orsaker är kärlskador eller reperfusionsskada efter återställd blodflöde.

Symtomen är ofta smärta som är oproportionerlig i förhållande till fynden, särskilt vid passiv muskelstretch, samt parestesier eller domningar och nedsatt sensorik eller motorik i det drabbade området. Pallor och svullnad kan förekomma. Pulser kan vara frånvarande i ett sent skede.

Diagnostik baseras primärt på kliniken. Om diagnosen är osäker mäts intrakompartimentstryck med manometer. En ofta citerad tröskel är ett intrakompartimentstryck över 30 mmHg eller ett diastoliskt blodtryck minus intrakompartimentstryck (delta P) ≤ 30 mmHg.

Behandling är akut fasciotomi för att lätta trycket och återställa blodflöde. Fördröjning ökar risken för muskelnedbrytning, nervskada och njurskada från rhabdomyolys. Efter operation följer sårvård och rehabilitering. I kroniska fall hanteras symtomen ofta med vila, aktivitetändring och fysioterapi; fasciotomi är ovanlig men kan övervägas i refraktära fall.

Prognosen är god vid snabb behandling men kan leda till permanent funktionsnedsättning eller amputation vid försening.