Kognitivismin

Kognitivismen är en bred teoretisk ansats inom psykologi, utbildningsvetenskap och filosofisk epistemologi som betonar mentala processer och kognition som centrala för hur människor uppfattar världen, lär sig, minns och fattar beslut. Den ser sinnet som ett informationsbearbetande system som tolkar inkommande stimuli genom mentala representationer och operationer, ofta jämfört med datorer.

Inom psykologin uppstod kognitivismen som en reaktion mot behaviorismen under 1950- och 1960-talen. Den betonade interna strukturer såsom uppmärksamhet, minne, perception och problemlösning. Viktiga figurer inkluderar Ulric Neisser, som formulerade kognition som studieområde, Jean Piaget (kognitiv utveckling) och Noam Chomsky (språklig representation). Denna inriktning lade grunden för kognitiv neurovetenskap och moderna modeller av informationbearbetning.

Inom filosofin varierar cognitivismen mellan breda uppfattningar om sinnets natur och specifika varianter som epistemisk cognitivism (att kunskapens natur speglas i kognitiva processer) samt moralkognitivism (moraluttalanden uppfattas som sanna eller falska och uttrycker objektiva bedömningar). Generellt hävdar kognitivismen att mentala tillstånd har kognitivt innehåll och kan studeras vetenskapligt genom begrepp som representation och beräkning.

Praktiskt har kognitivismen påverkat utbildning genom kognitiv läroteori, där fokus ligger på scheman, förståelse och aktiv bearbetning av information, samt strategier som främjar långtidsminne och djup lärande. Kritiker menar att teorin ibland underskattar sociala, emotionella och situationsmässiga faktorer och att vår förståelse av verkligheten inte enbart kan reduceras till inre representationer.

Sammanfattning: kognitivismen är en inflytelserik tradition inom psykologi, utbildningsvetenskap och filosofi som framhäver mentala representationer och informationsbearbetning som kärnan i kunskap, lärande och tänkande.