Klimatkrediter

Klimatkrediter är enheter som motsvarar en ton koldioxidekvivalent (tCO2e) av utsläppsminskningar, undvikna utsläpp eller upptag av koldioxid genom ett klimatprojekt. Varje kredit fungerar som bevis för att en viss mängd utsläpp har reducerats eller tagits bort och kan köpas av företag, myndigheter eller privatpersoner för att kompensera egna utsläpp eller uppfylla mål.

Krediternas ursprung varierar, men generellt genereras de när projekt uppnår verifierbara utsläppsminskningar. Vanliga typer av projekt är förnybar energi, energieffektivisering och naturbaserade lösningar som skogsskydd eller återbeskogning. Krediternas enheter registreras i oberoende system, och varje kredit kan spåras och tillfogas ägande tills den har "retirerats" av köparen.

Marknaden delas ofta in i två huvudinriktningar: regulatoriska (compliance) marknader där företag måste uppfylla utsläppstak, till exempel i utsläppshandelssystem, samt frivilliga marknader där aktörer köper krediter av etiska eller affärsmässiga skäl. Krediternas kvalitet påverkas av hur de verifieras och hur projekten följs upp över tid.

Kreditkvalitet regleras av internationella och nationella standarder samt registreringar som syftar till att säkerställa verkliga, mätbara och permanenta utsläppsminskningar. Exempel på erkända standarder är Gold Standard, Verra’s VCS och Plan Vivo.

Det finns kritik, bland annat kring frågor om additionalitet, basliner, permanence och risker för läckage samt risk för dubbelräkning och prisvolatilitet. Kritiken fokuserar också på att kreditmarknaden ibland uppfattas som grönmålning utan verkliga förändringar. För att hantera dessa frågor arbetar aktörer med striktare reglering, kvalitetsstandarder och bättre spårbarhet.