Keynesiansk

Keynesiansk är en beteckning för Keynesiansk ekonomi, en makroekonomisk skola som grundades av John Maynard Keynes. Den betonar att ekonomins kortsiktiga sysselsättning och produktion bestäms av den totala efterfrågan i ekonomin och att marknader inte automatiskt uppnår full sysselsättning. En central föreställning är att priser och löner ofta är oflexibla på kort sikt, vilket kan leda till arbetslöshet under lågkonjunkturer.

En kärnidé är att aktiv efterfrågestyrning kan stabilisera konjunkturen. Genom fiskalpolitik (ökade offentliga utgifter och/eller sänkta skatter) och ibland budgetunderskott kan efterfrågan förstärkas när privata sektorn minskar sina utgifter. Monetär politik kan också användas för att sänka räntor och öka låneförmågan, vilket stödjer investeringar och konsumtion. Automatiska stabilisatorer som arbetslöshetsförsäkring bidrar också till att dämpa svängningar utan nya politiska beslut.

En viktig mekanism är multiplikatorn: en ökning av offentliga utgifter antas höja den totala efterfrågan mer än den initiala satsningen. Keynesianismen fokuserar på kortsiktiga obalanser och menar att statligt ingripande kan vara nödvändigt innan marknaden når full sysselsättning.

Historiskt hade Keynesiansk ekonomi stor inverkan på västerländsk ekonomisk politik efter andra världskriget och under större delen av efterkrigstiden. Denna tradition har vidareutvecklats till ny Keynesiansk ekonomi, som försöker förena Keynes’ idéer med mikroekonomiska förankringar och prisrigiditet. Kritiker, särskilt från monetarismen och nyliberalismen, har ifrågasatt effekterna av kontinuerligt offentligt stöd och varnat för skuldsättning och inflation.