Kabellängd

Kabellängd är den fysiska längden på en kabel, det vill säga avståndet från kabelns ena ände till den andra. Den anges vanligtvis i meter och används i specifikationer, konstruktion och dokumentation av elektriska och datakommunikationssystem. Begreppet gäller både koppar- och fiberkablage samt olika typer såsom strömförsörjningskablar, signalkablar och nätverkskablar.

Mätning och toleranser: Kabellängd mäts oftast när kabeln är sträckt och fri från onödiga böjningar. Vanliga mätmetoder är måttband, måttstock eller avståndsmätare; i särskilda fall används optiska eller elektroniska instrument. Längden anges i fasta enheter (t.ex. 0,5 m, 1 m, 2 m) och tillverkare anger ofta en viss produktionsavvikelse (tolerans). För fiberoptiska kablar används ofta noggranna tester längs hela sträckan vid installation.

Påverkan på prestanda: Längden påverkar elektriska och optiska egenskaper. Hos kopparkablage ökar resistans, kapacitans och eventuellt impedans med längden, vilket kan leda till signalförlust och försening vid högfrekventa applikationer. Hos fiberoptiska kablar dominerar längden attenuation per kilometer och tidsfördröjning; längre länkar kräver lämpliga sändare, förstärkning eller optiska nätverkslösningar samt noggrann fellokalisering med tester som OTDR. Förutom längden påverkas prestanda av kabeltyp, tvärsnitt, isolering och skärm.

Användning och praxis: I praktiken används kabellängden för att planera dragning, kostnader och kapacitetsbehov. Kortare kablar används där marginalen är viktig, medan längre kabelsträckor kräver hänsyn till signalförlust och mekanisk hantering. Vid installation följer man ofta standarder och rekommendationer för svängradier och kabeldragning.