Jordbävningsprocesser

Jordbävningsprocesser refererar till de geologiska mekanismer som ligger bakom uppkomsten av jordbävningar. Den vanligaste orsaken är rörelser längs geologiska förkastningar. Jordens skorpa är uppdelad i stora plattor, tektoniska plattor, som ständigt rör sig i förhållande till varandra. När dessa plattor stöter ihop, glider isär eller gnids mot varandra, byggs spänningar upp i berggrunden. När spänningarna överskrider bergets hållfasthet, frigörs plötsligt energin i form av seismiska vågor som färdas genom jorden. Dessa vågor är det vi upplever som en jordbävning.

Förkastningar är sprickor i jordskorpan där dessa rörelser sker. De kan vara av olika typer, som normalförkastningar där block glider neråt i förhållande till varandra, reversförkastningar där ett block skjuts uppåt, och sidoglidsförkastningar där block rör sig horisontellt förbi varandra. De flesta jordbävningar inträffar vid gränserna mellan tektoniska plattor, men de kan också förekomma inuti plattor, så kallade intraplattjordbävningar, även om dessa är mindre vanliga.

En annan, mindre vanlig, orsak till jordbävningar är vulkanisk aktivitet. Rörelser av magma under marken kan orsaka att jordskorpan spricker och skakar. Även mänsklig aktivitet kan inducera jordbävningar, så kallade inducerade jordbävningar. Detta kan ske genom stora dammbyggen, djupa gruvor, eller genom injektion av vätskor under högt tryck, som vid fracking. Oavsett orsak är processen alltid relaterad till en plötslig frigöring av lagrad energi i jordskorpan.