förkastningar

Förkastningar, eller geologiska förkastningar, är planar missfördelningar i jordskorpan där två block har förflyttats i förhållande till varandra längs ett eller flera förkastningsplan. De bildas när tektoniska krafter spänner bergarten tills friktionen övervinns och blocken glider i förhållande till varandra. Förkastningar finns över hela världen och förekommer både vid tektoniska gränser och inom plattor (intraplatåiska förkastningar).

Indelning och rörelse: Förkastningar klassificeras ofta efter den dominerande rörelsen längs förkastningsplanet. Dip-slip-förkastningar uppstår när förflyttningen sker i riktning nedför eller uppför dipriktningen (normalförkastning vid utspänning, omvänd- eller thrust-förkastning vid kompression). Strike-slip-förkastningar har i huvudsak horisontell förflyttning längs förkastningens strike, medan oblique-slip-förkastningar kombinerar båda rörelseriktningarna.

Ytligare kännetecken och studier: Förkastningar visar sig i landskapet som scarp, offset i berglager och spricksystem. I fältstudier undersöks de med kartläggning, borrningar, samt geofysiska och seismiska metoder. Paleoseismologi genomtränger äldre avbrott i marken för att förstå tidigare jordbävningar.

Betydelse: Förståelse av förkastningar är central för bedömning av seismisk risk, berggrundens mekaniska egenskaper och planering av infrastruktur samt vatten- och avloppssystem.

Exempel på välkända förkastningar är San Andreas-förkastningen i Kalifornien (transformationell gräns), North Anatolian-förkastningen i Turkiet och Alpine Fault i Nya Zeeland.