normalförkastningar

Normalförkastningar är ett svenskt begrepp som används för att beskriva standard- eller vanliga avslag i olika sammanhang där beslut grundas på en normalfördelad modell eller data som uppvisar normalfördelning. Begreppet är inte etablerat som ett enhetligt tekniskt term i alla fackområden, utan förekommer främst som ett vardagligt eller beskrivande uttryck i dokumentation och samtal där man talar om typiska eller förväntade avslagsbeslut.

Inom statistik och hypotesprövning kan normalförkastningar tolkas som avslag av nollhypotesen i ett sammanhang där teststatistiken antas följa en normalfördelning. I praktiken används då konventionella beslutskriterier som p-värden eller kritiska områden (till exempel 5-procentnivån) för att avgöra när data anses tillräckligt starkt motbevisa nollhypotesen. Att tala om normalförkastningar i detta sammanhang betonar att avslag sker enligt det förväntade beteendet under en normalmodell.

Inom kvalitetskontroll och mätning kan normalförkastningar referera till avvisande av observationer som ligger utanför acceptabla gränser enligt en normalfördelad felmodell. Till exempel användes ofta en 3-sigma-regel där observationer utanför tre standardavvikelser från målvärdet klassificeras som avvikande och därmed avfälls eller tas bort från analysen.

Sammanfattningsvis är normalförkastningar ett generellt uttryck som i olika sammanhang beskriver avslag som följer eller tillämpas inom en normalfördelningsram. Begreppet är kontextberoende och bör definieras tydligt i varje användningstillfälle.