Irritationer

Irritationer är tillstånd där vävnader utsätts för irritativa stimuli som orsakar obehag, rodnad eller inflammation. Begreppet används ofta om hud-, ögon- eller luftvägsreaktioner som uppstår vid exponering för vissa ämnen eller miljöförhållanden. Till skillnad från allergiska reaktioner är irritationsreaktioner ofta dosberoende och kan uppkomma även hos personer utan tidigare känslighet.

Irritationer kan delas in i kemiska irritanter (till exempel starka rengöringsmedel, lösningsmedel, syror och baser), fysiska irritanter (friktion, hetta, kyla eller blåst) och biologiska irritanter (t.ex. vissa mikroorganismer eller mögelämnen). De flesta irritationer drabbar huden eller slemhinnor men kan också påverka ögonen och luftvägarna.

Symptom och mekanism: vanliga symtom är rodnad, brännande eller svidande känsla, klåda, svullnad samt ögonrödhet och tårflöde vid ögonexponering. Vid inandning av irriterande ämnen kan hosta eller slem uppträda. Reaktionen är oftast direkt och dosberoende; skadad hudbarriär ökar risken för återkommande irritationer.

Diagnos och behandling: diagnostik bygger på anamnes och klinisk undersökning samt utredning av exponeringar. Irritativt beteende skiljs från allergisk dermatit. Behandlingen syftar till att avlägsna eller minska exponering, lugna inflammationen och återuppbygga hudens barriär. Åtgärder kan vara milda tvålar, regelbunden återfuktning och, under läkares ordination, topikala antiinflammatoriska krämer.

Förebyggande och arbetsmiljö: förebyggande fokus ligger på att undvika eller kontrollera exponering för irritanter, använda skyddsutrustning som handskar och skyddsglasögon samt god ventilation och korrekt produkthantering. Genom att läsa innehållsförteckningar och följa arbetsmiljöriktlinjer kan man minska risken för irritationer.