Inutvridning

Inutvridning, eller internal rotation, är en rörelse där en kroppsdels längdsax roteras mot kroppens mittlinje. Rörelsen kan förekomma i olika leder, främst i höften och skulderleden, men även i nacke och rygg där rotation mellan kotorna sker. Motsatsen kallas utvridning (external rotation).

I skulderledens inåtrrotation används bland annat subskapularis, teres major, latissimus dorsi och pectoralis major. I höftleden bidrar bland andra gluteus medius anteriora fiber, gluteus minimus, tensor fasciae latae och adductor-gruppen till inåtrrotation. Vid nedre extremitetens rotation uppnås viss inåtrrotation genom tibias rotation i flexion, medan muskulär kontroll generellt samverkar över flera leder i kroppen.

Bedömning av inåtrrotation görs vanligtvis med mått på rörlighet (goniometri) i respektive led. Hip-internal rotation mäts ofta med knäet böjt i 90 grader, medan skulder- och nackrotation bedöms i olika positioner beroende på klinisk frågeställning. Bedömningen används för att avgöra funktionsnedsättningar, överbelastningsskador och rehabiliteringsbehov.

Klinisk relevans och patologiska tillstånd: Begränsad inåtrrotation kan bero på kapsulär stelhet, muskulär obalans eller strukturella variationer. Hos höften kan ökad inåtrrotation förekomma vid femoral anteversion; i skuldran är internal rotation deficit (GIRD) vanligt hos överkampsidrottare och kan öka risken för rotatorcuffskador. Behandlingen syftar till att återställa funktionell ROM, stärka inåtvända rotatorer och balansera muskulaturen samt använda manuell terapi och lämpliga uppvärmnings- och rehabiliteringsrutiner.

Användningen av begreppet inåtrrotation är central inom klinisk fysioterapi, ortopedi och idrottsmedicin för bedömning av rörelseomfång, funktionsnivå och skadeprävention.