Inomhusklimatet

Inomhusklimatet avser de fysiska och kemiska förhållanden i inomhusmiljö som påverkar människors välbefinnande, hälsa och prestationsförmåga. Det omfattar temperatur, luftfuktighet, luftkvalitet samt ventilation, och påverkas även av ljud, ljus och strålning. En god balans mellan dessa faktorer bidrar till komfort och kan förebygga hälsoproblem som trötthet, huvudvärk, allergier och försämrad kognitiv funktion.

Temperatur och fukt står ofta i fokus. För bostäder är en komforttemperatur omkring 20–22 °C i uppvärmda ytor och 18–20 °C i sovrum vanligt, medan relativ fuktighet bör ligga cirka 30–50 procent för att minska risken för mögel och obehag. Luftkvaliteten påverkas av inomhuskällor och utsläpp utifrån. Koldioxidnivåer används som en praktisk indikator på ventilationens tillräcklighet; högre nivåer tyder på behov av ökat luftutbyte. Ventilationen, ofta via mekaniska system eller kombinationer av naturlig och mekanisk ventilation, reglerar luftflöden och värmeåtervinning.

Mögel och fuktskador uppkommer vid upprepad kondensation eller otillräcklig avfuktning. Radon är en annan riskfaktor i vissa markförhållanden och byggnader. För att stödja ett bra inomhusklimat används strategier som korrekt dimensionerad ventilation, bra filtrering, fuktsäker byggnadsmatierial och regelbundet underhåll av byggnaden. Standarder och riktlinjer från exempelvis Boverket samt internationella normer som EN 16798-1 och relevanta ISO-standarder ger vägledning om krav på temperatur, fukt, ventilationsflöden och luftkvalitet i olika typer av byggnader.