Inlagringssjukdomar

Inlagringssjukdomar, eller lysosomala lagringssjukdomar, är en grupp ärftliga metabola sjukdomar som kännetecknas av att olika makromolekyler inte bryts ner ordentligt och därför ackumuleras i cellernas lysosomer. Orsaken är oftast enzymdefekter eller transportproblem som gör att substrat inte kan brytas ned eller rätt distribueras. Denna uppbyggnad av substanser förekommer i många vävnader och organ och kan ge en bred eller organspecifik sjukdomsbild.

Sjukdomarna är vanligtvis medfödda och ärftliga, oftast autosomalt recessiva men med undantag som kan vara X-bundet. Kliniska presentationer varierar mycket beroende på vilken substans som lagras och hur snabbt ackumuleringen sker. Vanliga fenomen inkluderar organförstorning (lever/mjälte), skelettrubbningar, utvecklingsförsening eller neurodegeneration, samt hud- eller ögonrelaterade tecken hos vissa typer. Diagnos ställs genom mätning av enzymaktivitet i blod eller vävnadsprov och bekräftas ofta med genetisk testning. Biomarkörer används för vissa sjukdomar.

Behandlingarna är sällan kurativa och är mycket sjukdomsspecifika. Enzyme replacement therapy (ERT) används för flera tillstånd, exempelvis vissa typer av Gaucher, Fabry och Pompe sjukdom. Andra former behandlas med substratreduceringsterapi (SRT), eller hematopoetisk stamcellstransplantation i särskilda fall (t.ex. vissa MPS-sjukdomar). Stödjande vård och multidisciplinär uppföljning är viktig. Forskning pågår inom gentransfer, nya enzymer och andra behandlingsstrategier för att förbättra livskvalitet och överlevnad. Prognosen varierar kraftigt mellan olika inlagringssjukdomar och individuell sjukdomsform.