Inkomstfördelningen

Inkomstfördelningen är ett begrepp som beskriver hur de samlade inkomsterna i ett samhälle fördelas mellan individer eller hushåll. Den kan mätas för bruttoinkomster före skatt och transfereringar eller för disponibla inkomster efter skatt och offentliga bidrag, och den används för att bedöma ekonomisk jämlikhet och social rörlighet.

Vanliga mått inkluderar Lorenzkurva och Gini-koefficienten, som kvantifierar ojämlikhetens nivå, samt andra mått som Palma-koefficienten och Theil-indexet. Ofta används inkomstfördelningen i ekvivalensjusterad form, där hushållets storlek får betydelse, för att jämföra olika hushållstyper på lika villkor.

Faktorer som formar inkomstfördelningen är bland annat arbetsmarknadens struktur, utbildningsnivå, teknologisk utveckling och globalisering, tillsammans med skatte- och transferpolicyn. Offentliga transfereringar och beskattning kan dämpa marknadsung egaliteter och öka disponibel inkomst för låginkomsthushåll.

Politiska mål med inkomstfördelning inkluderar att minska fattigdom och ekonomiska klyftor samtidigt som man upprätthåller incitament till arbete och ekonomisk tillväxt. Debatten rör ofta hur stark redistribution bör vara och hur olika mått påverkas av ekonomisk tillväxt och arbetsmarknadsåtgärder.

Data och jämförelser: internationell jämförbarhet baseras ofta på OECD, World Income Database eller nationella statistikkällor. Sverige kännetecknas av en relativt jämlik inkomstfördelning, främst tack vare ett omfattande välfärdssystem och progressiva skattesystem, även om avgränsningar mellan olika deciler fortsätter att diskuteras.