Indikatorlösningar

Indikatorlösningar är lösningar som innehåller kemiska indikatorer och används för att signalera ett kemiskt tillstånd eller en förändring i en lösning genom en färgändring. De används främst vid analysarbete och titreringar för att avgöra endpunkter i syrabas-, redox- eller komplexometriska titrationer, samt vid okulär bedömning av pH eller redoxstatus.

Den vanligaste typen är pH-indikatorer, som ändrar färg när protonkoncentrationen förändras. Exempel inkluderar universell indikator, fenolftalein som blir rosa i basiska lösningar, samt metylorange som skiftar från rött i surt till gult i basiskt. Andra indikatorer används för specifika pH-intervall eller färgomgångar. Redoxindikatorer ändrar färg beroende på oxidationstillstånd och används i redox-titreringar, till exempel metylenblått eller ferroin i lätta redoxsystem. Komplexometriska indikatorer används i EDTA-titreringar för att påvisa metallkomplexens brytning eller bildning, exempelvis Eriochrom Black T. Litmuslösningar utgör en traditionell, naturlig indikator som också används i vissa sammanhang.

Förberedelse och användning: indikatorn löses vanligtvis upp i vatten, ibland i etanol, i små koncentrationer så att färgändringen är tydlig utan att påverka själva titreringen i onödan. Valet av indikator påverkas av det önskade färgområdet, stabilitet, löslighet och hur mycket färg i lösningen kan influera resultatet. Indikatorlösningar bör förvaras skyddade mot ljus och oäkta visuell påverkan.

Säkerhet och hantering: många indikatorer kan vara irriterande eller giftiga vid förtäring eller inandning. Hantera med lämpliga skyddsåtgärder och följ säkerhetsdatabladens instruktioner.