Immunstimulerande

Immunstimulerande är ett samlingsbegrepp för ämnen och behandlingar som ökar eller stärker kroppens immunförsvar mot infektioner, tumörer och vissa inflammatoriska tillstånd. Effekterna kan riktas mot medfödda eller adaptiva försvarsmekanismer och kan innebära ökad aktivering av immunceller, ökad produktion av cytokiner eller förbättrad antigenpresentation.

Kategorier och verkningsmekanismer varierar. Adjuvans i vacciner används för att förstärka immunsvaret mot ett givet antigen. Cytokiner och cytokinliknande molekyler, såsom interferoner och interleukiner, används som terapeutiska medel vid vissa sjukdomar. Vissa småmolekylära aktörer och mönster-igenkänningsreceptor (TLR) agonister stimulerar medfödda immunförsvaret och kan användas som immunstimulerande medel. Även beta-glukaner, kosttillskott och vissa mikroorganismer som probiotika och bakterieantigener studeras för potentiell immunstimulering. Allmänna livsstilsfaktorer som kost, sömn och motion anses även kunna påverka immunförsvaret i viss mån.

Användning sker inom olika områden. Vaccinutveckling använder adjuvans för att förbättra skyddet. Inom onkologi har immunstimulerande medel hittats användbara som en del av immunterapier, ofta i kombination med andra behandlingar. I djurhälsovård används immunstimulerande preparat för att stärka försvar mot infektioner.

Säkerhet och reglering är centrala. Överdriven immunstimulering kan leda till biverkningar som inflammation eller autoimmuna reaktioner. Medicinska och livsmedelsregulatorer kräver dokumentation av effekt och säkerhet innan användning eller försäljning till patienter eller allmänheten.

Se även immunterapi, vaccin och adjuvans.