Identifikationsgrad

Identifikationsgrad, eller graden av identifikation, är ett begrepp som används inom dataskydd och dataanalys för att beskriva hur lätt det är att identifiera en enskild person i en dataset eller i data som länkas mellan källor. En hög identifikationsgrad innebär större risk för att någon person kan kopplas till informationen, medan en låg grad indikerar att identiteten är svag eller dold.

Faktorer som påverkar identifikationsgraden inkluderar vilka attribut som finns i data (kvasi-identifikatorer som ålder, kön, postnummer eller yrke), hur detaljerade dessa uppgifter är, och datasetets storlek. Även förekomsten av extern information som publik eller avluserad data kan höja risken för att identiteten avslöjas. I små samhällen eller när kombinationen av attribut är sällsynt är identifikationsgraden ofta högre.

Bedömning av identifikationsgraden kan ske genom olika mått och ramverk, till exempel beräkning av andelen poster som är unika givet ett val av kvasi-identifikatorer eller uppskattning av sannolikheten att en matchning med en riktig person kan göras. Vanliga integritetsskyddsramverk inkluderar k-anonymitet (minsta antal personer som delar samma kvasi-identifikatorer), l-diversity och t-closeness. Differential privacy erbjuder en mer robust, matematiskt definierad skyddsnivå genom att införa slumpmässigt brus i datafrågor.

Åtgärder för att minska identifikationsgraden inkluderar dataförminskning och generalisering av detaljer, borttagning av direkta identifierare, samt användning av säkra datahanteringsmiljöer. Dessa metoder används ofta i forskning och offentliga databaser för att balansera nyttan med integritetsskydd. Bevakning av identifikationsgrad bör anpassas till kontext, lagstiftning och tillgång till extern information.