Ickepunktkällor

Icke-punktkällor, eller diffuse källor, är föroreningar som saknar en enskild utsläppspunkt utan uppstår från många små källor och sprids via yt- eller grundvatten över stora områden. De uppkommer ofta genom avrinning från jordbruk, skogsbruk, tätorter och byggarbetsplatser när det regnar eller snö smälter.

Vanliga exempel är näringsämnen som kväve och fosfor från jordbruk och bostadsområden, bekämpningsmedel, sediment samt olika ämnen från vägar och industriområden.

Till skillnad från punktkällor är icke-punktkällor svåra att lokalisera och mäta eftersom belastningen varierar i tid och rum och ofta beror på flera sammankopplade källor i ett avrinningsområde.

Hantering av icke-punktkällor kräver breda åtgärder. Inom jordbruket används noggrann gödslingsplanering, kantzoner längs vattendrag, åtgärder mot erosion och preciserad användning av gödsel. Inom tätorter används grön infrastruktur som regnbäddar, bioretentioner och genomsläppliga ytor för att minska avrinningen och filtrera föroreningar innan de når vattendrag. Övergripande krävs vattenvårdande planering och markanvändningspolicyer samt långsiktiga hydrologiska modeller för att följa effekter och justera åtgärder.

På EU-nivå regleras diffuse belastning inom ramverket för vattendirektivet, där icke-punktkällor utgör en central del av vattenkvalitetsmål och åtgärdsprogram.