IPv4nätverk

IPv4-nätverk avser nätverk som använder Internet Protocol version 4 för adressering. IPv4 använder 32-bitars adresser, vilket ger cirka 4,29 miljarder unika adresser. Adresserna skrivs vanligtvis i dotted decimal notation, till exempel 192.0.2.1.

Inom ett IPv4-nätverk delas adresser i nätverksdel och värddel med hjälp av en subnet mask eller CIDR-prefix, t.ex. 192.168.1.0/24. Subnätning möjliggör uppdelning i mindre nät och begränsar broadcast-trafik.

Historiskt användes klassful adressering; övergång till CIDR började på 1990-talet för att bättre utnyttja adressrymden och möjliggöra ruttning. IANA och de fem globala RIR:erna (ARIN, RIPE NCC, APNIC, LACNIC, AfriNIC) fördelar adresser till regioner. IPv4-adressutarmning ledde till ökad användning av NAT för att bevara adresser och underlätta koppling mellan privata nätverk och Internet.

Privata IPv4-områden används i lokala nätverk: 10.0.0.0/8, 172.16.0.0/12 och 192.168.0.0/16. Dessa adresser är inte routbara över Internet och används ofta bakom NAT eller brandväggar. NAT översätter privata adresser till publika adresser när trafik lämnar ett lokalt nätverk.

IP-rutning och DHCP är vanliga komponenter i IPv4-nätverk; routrar dirigerar IP-paket och DHCP tilldelar dynamiskt adresser samt annan konfigurationsinformation. IPv4 är fortfarande dominerande men fortsätter att kompletteras av IPv6 i modern infrastruktur.

Övergången till IPv6 fortsätter i många nätverk, ofta genom dual stack eller översättningar/tunnlar som NAT64 eller andra transitionstekniker för att bibehålla kommunikation mellan protokollen.