Hörselprocesser

Hörselprocesser avser de biologiska mekanismer som gör det möjligt att höra och uppfatta ljud, från ljudvågor i örat till tolkning i hjärnan. Processen omfattar både perifera delar av örat och central bearbetning i centrala nervsystemet samt hur ljud överförs, kodas och integreras med andra sinnesintryck och kognitiva processer.

Perifer hörsel börjar i ytterörat där ljud fångas upp och leds genom hörselgången till trumhinnan. Mellanörat omvandlar lufttrycksändringar till mekanisk rörelse via de tre små benen hammare, städ och stigbygel som förstärker vibrationen och överför den till ovala fönstret. I innerörat finns snäckan (cochlea) och organet Corti; hårcellerna i organet transducerar mekanisk stimulering till elektriska signaler som leds vidare genom spiralganglion till hjärnstammen.

Central bearbetning sker via en bilateral väg i hjärnstammen och vidare till hjärnan. Signalerna passerar cochlear nucleus, superior olivus, lateral lemniskus och inferior colliculus, för att nå thalamus via mediala genikulata kroppen och slutligen primära hörselcortex i temporalloben. Binaurala processer ger ljudlokalisering och taluppfattning genom interaural time difference (ITD) och interaural level difference (ILD). Tonhöjd kodas framför allt genom platskod i basilarmembranet och delvis genom tidskodning i nervimpulsernas aktivitet.

Hörselprocesser används i klinisk bedömning och forskning. Vanliga undersökningar inkluderar audiometri för hörselgränser, otoakustiska emissioner och auditiva magnetoencefalografi/evoked potentials för att studera funktion och försämring av olika delar av systemet. Tillstånd som presbyakusis eller andra skador kan påverka olika steg i processen.