Höghastighetslagring

Höghastighetslagring hänvisar till tekniker och arkitekturer som möjliggör mycket snabb dataåtkomst med låg latens och hög genomströmning. Den används där snabb åtkomst till data är avgörande, till exempel i realtidsanalys, AI-inferens, databaser med hög belastning och virtuella miljöer.

Teknikerna inkluderar DRAM som primärminne, icke-flyktigt minne som persistent memory samt lagringsenheter som NVMe‑baserade SSD-enheter anslutna vía PCIe. NVMe över Fabric möjliggör snabb fjärråtkomst i datacenter, medan byte‑adressbart PMEM gör det möjligt att behandla data när den lagras.

Arkitekturerna varierar mellan minnescentrerade system och hybridlösningar där cache-lager används för att accelerera het data. Kombinationer av RAM/PMEM och snabba SSD:er skapar flera lagrenivåer som minimerar latens vid olika arbetsbelastningar och möjliggör snabb dataupptagning utan att alltid flytta data till traditionell lagring.

Prestanda mäts ofta i latens, IOPS och genomströmning. För höghastighetslagring är latens i mikrosekunder och IOPS i hundratusental eller miljoner vanliga mål, medan bandbredden mäter hur mycket data som flyter genom systemet per sekund. Utmaningar innefattar kostnad, livslängd hos flash, energiförbrukning och komplexitet i dataskydd och konsistens.

Framtiden påverkas av nyare gränssnitt som PCIe Gen5/Gen6 och standarder som NVMe över Fabrics samt Compute Express Link (CXL). Dessa utvecklingar syftar till att förena minne och lagring närmare processorerna och möjliggöra ännu större minnesbaserade arbetsbelastningar.