Hämokrit

Hämokrit, ofta förkortat Hct, är andelen av blodvolymen som utgörs av röda blodkroppar (erytrocyter). Det uttrycks normalt som en procentandel och visar hur stor del av blodet som består av röda blodkroppar i förhållande till plasma.

Mätning och enheter: Hämokrit bestäms vanligen genom centrifugering av blodprov i kapillärrör så att plasma, buffy coat och erytrocyter separeras. Den volymprocent som utgörs av den röda cellmassan vid centrifugeringen utgör hämokritvärdet. Automatiska analysatorer kan även uppskatta Hct genom impedans- eller optiska mätningar i kombination med andra blodparametrar. Mikrometoder används ofta i point-of-care-testing.

Normalvärden och variation: hos friska vuxna män är hämokrit vanligtvis cirka 40–54 %, hos kvinnor cirka 36–46 %. Värden varierar mellan laboratorier och kan påverkas av ålder, höghöjd samt fysiologiska tillstånd som graviditet eller dehydrering.

Klinisk betydelse och tolkning: lågt hämokrit ses vid anemi eller blodförlust, medan högt hämokrit kan indikera polycytemi eller uttorkning. Sänkta eller förhöjda värden kan även bero på svår vätskebalans, leversjukdom, njursjukdom eller lung- och hjärt-kärlssjukdomar som påverkar syretransporten. Falskt förhöjt värde kan uppkomma vid uttorkning eller vid felaktig provtagning eller centrifugering.

Relation till andra blodparametrar: hämokrit korrelerar med hemoglobinnivå och röda blodkroppar, och används ofta tillsammans med Hb, MCV och övriga hematologiska värden vid utredning av anemi eller polycytemi.