Hybridframdrivning

Hybridframdrivning är ett drivsystem för vägfordon som kombinerar en intern förbränningsmotor (ICE) med en eller flera elmotorer och ett högvoltsbatteri. Systemet gör det möjligt att använda elenergі för assistans eller drivning, samt att återvinna energi genom regenerativ bromsning. Hybridframdrivning syftar till att förbättra effektiviteten och minska utsläppen jämfört med enbart förbränningsmotorer.

De vanligaste arkitekturerna är parallellhybrid, seriehybrid och split-hybrid med kraftdelning. I en parallellhybrid kan både ICE och elmotoren driva hjulen, eller elmotoren driva endast vid låga hastigheter medan ICE startas när mer kraft behövs. I en seriehybrid används elmotoren för drivning av hjulen, medan ICE i första hand fungerar som generator och laddar batteriet. En split-hybrid använder ett planetväxellåda för att fördela kraften mellan motorerna och drivhjulen, vilket gör det möjligt att kombinera energieffektivitet med extra prestanda; denna lösning är vanlig i vissa kommersiella HEV. Plug-in-hybrider (PHEV) har ett större batteri som kan laddas extern och kan köra längre sträckor på el ensam innan bensinmotorn behövs.

Vanliga komponenter är ICE, elmotorer, batteripaket, effektomvandlare, styr- och kontrollenheter samt en växellåda eller transmissionskoppling. Batteriet laddas av motorn, bromsar och vid längre körningar av extern laddning i PHEV.

Fördelar med hybridframdrivning inkluderar högre bränsleekonomi, lägre utsläpp i stadskörning och möjlighet till tystare start och körning i låg hastighet. Nackdelar är högre inköpskostnad och vikt, större komplexitet och underhållsbehov samt beroende av batterikostnader och tillgång till laddinfrastruktur för PHEV.

Hybridframdrivning är en central del av fordons elektrifiering och används i personbilar, bussar och kommersiell utrustning; utvecklingen fokuserar på att förbättra batteriteknik, energieffektivitet och återvinning av energi.