Hippocampusområdena

Hippocampusområdena avser hippocampusformationen och dess närliggande strukturer i mediala temporalloben. Denna del av hjärnan är centralt för minne och rumslig navigation. Huvudkomponenterna är dentate gyrus, Cornu Ammonisfraserna CA1–CA4 samt subiculum, men även närliggande områden som presubiculum och parasubiculum ingår ofta i begreppet. Ingångs- och utgångshub för hippocampusens nätverk utgörs av entorhinal cortex, som förbinder hippocampus med andra delar av temporalloben och neocortex.

Anatomi och nätverk byggs kring det så kallade trisynaptiska flödet. Entorhinal cortex projekterar via perforant väg till dentate gyrus; dentate gyrus skickar signaler vidare till CA3 via mossy fiber-synapser; CA3 vidarebefordrar information till CA1 genom Schaffer-kollateralerna. CA1 fungerar som en viktig utgångsregion till subiculum, som i sin tur projicerar tillbaka till entorhinal cortex och andra cortexområden. Dentate gyrus är särskilt känt för kontinuerlig neurogenes under vuxenlivet och spelar en roll i pattern separation, medan CA1 är centralt för kontextuell och episodisk minnesbearbetning.

Funktionellt är hippocampusområdena avgörande för konsolidering av minnen och för rumslig orientering samt kontextuella associativa inlärningar. Hjärnstrukturerna visar starkt plasticitet med långsiktigt potentiation som underliggande mekanism. Kliniskt är hippocampusområdena särskilt sårbara för skador vid hypoxi, degenerativa sjukdomar som Alzheimers sjukdom och vid temporal lobe- epilepsi, där volymminskning eller funktionsnedsättning kan upptäckas med bilddiagnostik.