Hastighetsperioden

Hastighetsperioden är ett begrepp som används inom rörelseanalys och biomekanik för att beskriva den tidsmässiga varaktigheten då ett föremåls hastighet håller inom ett specificerat omfång. Begreppet används ofta för att fånga perioder av stabil rörelse i kontrast till snabba hastighetsändringar eller varierande acceleration.

Definitionen kan vara att hastighetsperioden är det längsta tidsintervallet [t1, t2] där hastigheten v(t) uppfyller villkoren v_min ≤ v(t) ≤ v_max för varje t i intervallet. En alternativ variant använder en referenshastighet v_ref och en tolerans ε så att |v(t) − v_ref| ≤ ε. I praktiken kan forskare också analysera perioder med nästan konstant hastighet kring en viss avvikelse eller intraindividuella variationer i hastighet över tid.

Mätning och beräkning bygger vanligtvis på tidsserier av hastighet erhållna med sensorer som GPS, accelerometrar eller rörelsekamera. För att identifiera hastighetsperioder används ofta filtrering och anpassning av tidsbaserade kriterier, exempelvis ett glidande fönster eller segmenteringstekniker som maximerar längden på intervallen som uppfyller villkoren.

Användningsområden omfattar idrottsvetenskap och prestationsanalys (till exempel sprint- eller gångfaser), biomekanik och arbetsfysiologi, samt viss tillämpning inom robotik och fordonsdynamik där kontroll av hastighetsstabilitet är relevant. Val av gränserna v_min, v_max och ε är kontextberoende och påverkas av mätosäkerhet, syftet med analysen och individens eller fordonets egenskaper.