Handlingsmönster

Handlingsmönster är ett svenskt begrepp som avser habituala sekvenser av handlingar som används för att uppnå olika uppgifter i vardagen, arbetslivet eller sociala sammanhang. De beskriver organiserade sätt att handla som kan vara stabila över tid och situationer samtidigt som de anpassas efter kontexten.

Inom psykologi och sociologi används handlingsmönster för att fånga reglerbundenhet i handlingar, inklusive vilka steg som tas, vilka roller som ingår, vilka verktyg som används och vilka beslut som fattas. De uppstår genom lärande, sociala normer och organisatoriska strukturer och kan vara både socialt konstituerade och individuellt förankrade.

Exempel på handlingsmönster inkluderar en sjuksköterskas följsamhet till en standardvårdprotokoll, en students dagliga studie­rutin, en fabrikskommun operativa metoder eller återkommande användarmönster i mjukvarugränssnitt. Mönstren ger ofta effektivitet och förutsägbarhet men kan också vara källor till fel om de inte följs eller ifrågasätts vid förändringar.

Egenskaperna hos handlingsmönster innefattar kontextberoende, ofta tyst kunskap, inlärning genom repetition samt potential att vara både effektiva och felbenägna. De kan påverkas och förändras genom utbildning, omdesign av arbetsflöden, teknikändringar eller policyändringar. Studier av handlingsmönster använder metoder som etnografi, arbetsflödesanalys, tidsrörelsestudier och processmining.

Relationen till närliggande begrepp innefattar rutiner, arbetsmetoder och praktik­teori. Etymologiskt består ordet av handling och mönster. Användningsområden finns inom ergonomi, människocentrerad design, organisatorisk utveckling, utbildning och människa-dator-interaktion.