HRdiagrammet

HR-diagrammet, eller Hertzsprung–Russell-diagrammet, är ett grafiskt verktyg inom astrofysiken som visar sambandet mellan stjärnornas luminositet och deras effektiva temperatur eller spektralklass. I diagrammet placeras stjärnor efter deras absoluta bolometriska magnitud eller luminositet på y-axeln och deras effektiva temperatur på x-axeln. Konventionen är att temperaturen minskar från vänster till höger, så varma stjärnor ligger till vänster och kalla till höger. Ofta används logaritmerade skalor för att jämföra stjärnor över stora variationer i ljusstyrka.

HR-diagrammet utvecklades oberoende av Ejnar Hertzsprung och Henry Norris Russell i början av 1900-talet. Det gjorde det möjligt att se tydliga evolutionära mönster: majoriteten av svarta dvärgar och andra slutstadier bildar separata regioner från huvudsekvensen, medan röda jättar och superjättar befinner sig längre upp på diagrammet, vilket speglar deras olika faser i stjärnornas liv.

Användningar av diagrammet inkluderar att uppskatta stjärnors fysikaliska egenskaper såsom massa och ålder, samt att bestämma åldern hos stjärnhopar genom huvud-sekvensens turn-off-punkter. Det fungerar också som ett testverktyg för modeller av stjärnutveckling genom att jämföra observationer med teoretiska banor.

Begränsningar inkluderar behovet av avstånd och reddening för att omvandla magnitud till luminositet samt beroende av metallinnehåll och bolometriska rättningar för korrekt placering. En relaterad variant är färg-magnitude-diagrammet (CMD), som används när endast observerade magnituder och färger finns tillgängliga.