metallinnehåll

Metallinnehåll är ett begrepp inom material- och metallurgisk forskning som avser mängden eller koncentrationen av metaller i ett material. Det kan gälla grundämnen som järn, koppar eller zink i metalliska legeringar, mineraler, jordprover eller livsmedel, och anges oftast som viktprocent eller i koncentrationsmått som delar per miljon (ppm) eller milligram per kilogram (mg/kg). Metallinnehållet kan avse totalt innehåll eller specificerade former av metaller och är ofta avgörande för ett materials prestanda, hållfasthet, korrosion och bearbetbarhet.

Metoderna för att bestämma metallinnehållet inkluderar röntgenfluorescens (XRF) för snabb analys samt laboratoriemetoder som ICP-OES, ICP-MS och atomabsorptionsspektroskopi (AAS). Provberedning kan omfatta torkning, krossning och syradigestion för att uppnå representativa prover. Resultaten rapporteras vanligtvis i viktprocent, ppm eller mg/kg och inkludera analysosäkerhet samt rapporteringsgränser (LOD/LOQ).

Användningsområden inkluderar bedömning av malm- och mineralinnehåll inom gruv- och metallproduktion, kontroll av legeringars sammansättning och produkters överensstämmelse, samt övervakning av metallinnehåll i miljö- och livsmedelsprover. Inom miljö- och livsmedelssektorn regleras metallinnehåll för att följa gränser för toxiska metaller som bly, kadmium, kvicksilver och arsenik.

Viktiga överväganden är skillnaden mellan totalt metallinnehåll och metallens kemiska form (speciering), eftersom biotillgänglighet och toxicitet påverkas av formen. Resultaten påverkas av provtagnings- och provberedningsrutiner samt metodval, och jämförs mot nationella eller internationella standarder och referensmaterial. Kvalitetskontroll och interlaboratoriska jämförelser används för att säkerställa jämförbarhet.