Gängning

Gångning är det svenska ordet för handlingen att gå. Inom medicin och rehabilitering används termen oftast för att beskriva en persons gång, inklusive hur man rör sig och hur foten landar. Begreppet omfattar både gångmönster och gånghastighet och används som grund för att bedöma rörlighet och funktionella behov.

Historiskt bildades ordet av roten gå och suffixet -ning, vilket i svenska språket bildar ett substantiv som betecknar en process eller aktivitet.

I kliniska sammanhang används flera sammansättningar: gångmönster (hur en person rör sig när de går), gånghastighet (avstånd per tidsenhet) och gångförmåga (möjlighet att gå under olika förhållanden).

Bedömning av gångningen kan göras genom enkel visuell observation eller med mer avancerad teknik som videoinspelning, rörelseanalys eller tryckmätning. Resultaten används vid diagnos, rehabilitering och uppföljning, till exempel efter stroke eller vid Parkinsons sjukdom, artros eller åldersrelaterad sänkt rörelseförmåga.

Relaterade begrepp inkluderar ambulation och gånganalys. I vården används ibland uttryck som gånghastighet och gångförmåga i bedömningsinstrument.