bedömningsinstrument

Bedömningsinstrument är strukturerade metoder eller verktyg som används för att samla in evidens om en elevs kunskaper, färdigheter och kompetenser i förhållande till fastställda lärandemål. De används inom utbildning, men även i arbetsliv, vård och forskning för att kartlägga resultat, ge feedback och fatta beslut om undervisning eller åtgärder. Instrumenten kan mäta olika dimensioner av lärande, från kunskapstest till färdighets- och kompetensbedömningar.

Vanliga typer av bedömningsinstrument är standardiserade prov, diagnostiska och formativa prov, observationsscheman, checklista, bedömningsmatriser eller rubriker (rubriksystem), portföljer, självbedömning och kamratbedömning. Instrumenten kan vara skriftliga, muntliga eller praktiska och kan användas som enskilda tester eller som en del av en flerinstrumentell bedömning.

Viktiga begrepp är validitet och reliabilitet. Validitet handlar om i vilken grad instrumentet verkligen mäter det som avses, medan reliabilitet refererar till resultatens konsekvens vid upprepade mätningar. Standardisering och normering används för att möjliggöra jämförelser mellan elever eller grupper. Rättvisa och tillgänglighet är centrala hänsyn, liksom att undvika bias och att anpassa instrumentet till olika språk- och funktionsnedsättningar.

Användningen kan vara formativ, där syftet är att ge läraren och eleven feedback för att förbättra lärandet, eller summativ, där resultat används för betyg och beslut. En god bedömningspraxis innebär triangulering av flera instrument och tydlig koppling till mål och kriterier.