Grönfoder

Grönfoder är foder till livstock som ges i färskt eller bevarat tillstånd och som ursprungligen produceras i jordbruket som grödor eller som betesmark. Det omfattar färskt bete från betesmarker och vall, samt grödor som skördas för foder under säsongen och förvaras för senare bruk, till exempel som ensilage eller hö. Grönfoder används främst för idisslare som nötkreatur, får och getter, men även andra djur kan få del av det.

Vanliga komponenter i grönfoder är olika gräsarter, klöver och andra vallväxter samt blandningar som ofta används i affärs- eller lantbruksmamman. Baljväxter som klöver och alfalfa ökar ofta fodrets proteininnehåll och kan bidra till kvävefixering i växtföljden, vilket påverkar jordens näringsstatus positivt. Även vissa sädesslag kan ingå i grödor som odlas för foder.

Behandling och lagring av grönfoder sker på olika sätt. Färskt grönfoder kan betas direkt eller skördas för att användas som hay eller ensilages. Silage innebär att växterna jäses under vatten- och syrefattiga förhållanden för att bevara näringsinnehållet, medan hö produceras genom torkning och lagras som torrt foder. Dessa former gör det möjligt att upprätthålla tillgången till grönfoder även när vädret eller tillgången till färskt foder är begränsad.

Grönfoder är en viktig källa till fiber, energi och, i många fall, protein. Det bidrar till en stabil foderförsörjning, kan minska behovet av importerade koncentrat och, när leguminösa växter används, bidra till minskat behov av industriell kvävegödsel. Kvalitet och näringsinnehåll påverkas av skörde- och skördetidpunkt, odlingsförhållanden och bevaringsmetod, och bör anpassas efter djurens behov och produktionsmål.