Glykolerna

Glykolerna är en grupp organiska föreningar som kännetecknas av att molekylen innehåller två hydroxylgrupper (-OH). Som dioler uppvisar de hög polaritet och god löslighet i vatten samt i många organiska lösningsmedel. Kolkedjan varierar i längd och substitutioner, vilket ger ett spektrum av kok- och fryspunkter samt viskositet.

De vanligaste glykolerna är etylenglykol (etandiol, HO–CH2–CH2–OH) och propylenglykol (propan-1,2-diol, HO–CH2–CHOH–CH3). Andra exempel är dietylenglykol (diethylene glycol), triethylene glycol och 1,4-butanediol. Deras kemiska mångfald gör dem användbara i olika sammanhang, bland annat som antfrusna vätskor, lösningsmedel och byggstenar i polymerer.

Produktion och användning: Industriell tillverkning av glykoler sker bland annat genom hydrat av etylenoxid eller propylenoxid, vilket ger etylenglykol respektive propylenglykol. Mindre glykoler och kedjeförlängda produkter bildas genom successive etoxylation/hydratisering. Huvudsakliga användningsområden är som antifreeze och värmeöverföringsvätskor i fordon och industriell utrustning, som råvara vid tillverkning av polyesterfibrer och plaster, samt som lösningsmedel och fuktighetsbevarande medel i livsmedel, läkemedel och kosmetika.

Säkerhet och miljö: Ethylenglykol är mycket giftigt vid förtäring och kan orsaka allvarliga metaboliska störningar. Behandling vid förgiftning kan kräva antidoter som fomepizol eller etanol. Propylenglykol är generellt mindre giftigt och används i livsmedel och kosmetika. Glykoler är i regel biologiskt nedbrytbara och har hög vattenlöslighet; dock kan höga koncentrationer vara skadliga för vattenlevande organismer. Internationella regler och standarder, såsom REACH, reglerar användningen och säker hantering.